Min inre ångvält

Envishet - det kan nog vara en av mina absolut bästa egenskaper 9 gånger av 10. Jag vet på riktigt inte hur många käftsmällar jag fått av livet de senaste 4-5 månaderna, men jag slutade räkna för längesedan. Varje gång vill jag lägga mig i en liten hög och grina som en 5 åring. Det gör jag också (nästan), en liten stund, sen på't igen. Bryta ihop och komma igen. Sen kickar min envishet in, man biter ihop och så kör man på. Det kanske inte är den bästa strategin för den mentala hälsan, men i brist på bättre metoder så gör den sitt jobb.

Det finns en anledning till varför mitt Roller Derby-namn är Ångvält.
 
I december började jag märka att något var fel på mina fötter, de gjorde ont och att trycka ner fötterna i både skates och skor var inte så jäkla kul. Det höll i sig, gick över och kom tillbaka. Idag har jag haft tid hos sjukgymnasten. Domen blev, hittills:
- Vänster fot = inflammation i hälsenan 
- Höger fot = stel och mindre rörlighet än vänster
- Plattfotad, faller ner på hålfoten 
- Avvakta med att skatea tills vidare
 
Tjoho... Två fötter, två olika problem \o/ Varför inte, liksom.  
Nu är mina små tassar ompysslade och tejpade. Höger tejpades för att få upp hålfoten, och vänster för att lindra inflammationen. Ny tid på måndag för utvärdering av hur tejpningen har fungerat och planering så jag kan träna förbyggande. Ska ringa vårdcentralen till att kirra remiss till skoinlägg. Mina tassar ska bli skarpa som så in i sören! 
 
Det är därför jag gillar min envishet, min inre ångvält! För det är det som tar mig igenom jobbig perioder, det som gör att jag kan ge mig fan på att ta mig igenom det jobbiga, om jag så ska behöva köra över det med en ångvält. Hade jag inte haft den lilla ångvälten vet jag inte riktigt hur livet hade sett ut. 
 
Nu väntar mysstund med Andromeda, sedan ska jag plugga järnet för inlämning imorgon. Sen ska jag drömma om dagen jag får stå på mina rullor igen.
 
 
Allmänt | |
Upp