En tavla från 2015: Viola

Viola påbörjade jag redan sent på vintern 2014. Jag hade pluggat järnet till en dubbeltenta i fysiologi om jag inte minns helt snett, och hela min hjärna var mush. Direkt efteråt tog jag och Marit (bilen, alla bilar måste ha ett namn) och åkte till närmsta konstnärsbutik och plockade hem en större duk än jag någonsin målat på förr. Jag minns inte måtten just nu men tror hon ligger på ungeför 80x65. Mitt "rekord" sedan tidigare ligger på kanske 50x60, eller något liknande. 
 
 
Viola och jag umgicks ganska intensivt under någon vecka eller så, sen gled vi ifrån varandra ganska länge. Jag tittade på henne nästan varje dag i bergis 4 månader och var inte nöjd. Gillade inte öronen, något var off med ögonen, läpparna var skit osv. Ja, en hel självkritiker-bonanza-fest of doom. Målade över, målade om, var fortfarande inte nöjd.  
 
Någon gång under senvåren eller sommaren släppte spärren och efter lite pepp från nära och kära blev hon klar, och fick dessutom vara med på min första utställning. Nu står hon här och väntar på att få flytta hem till någon som gillar intensiva bilckar och färg. 
 
Även om det var mycket tvivel till en början är jag väldigt nöjd med slutresultatet.  
Konst | |
Upp