It's alive!

Jorå, visst lever jag! Men tampas med min examination och med splittrade tankar, men jag tänkte kika in och säga hej medan jag käkar frukost
 
Tankarna har ju varit RÄTTSÅ spittrade sedan i måndags när jag upptäckte att min häst hade börjat halta. Alla världens värsta mardrömsscenarion susade förbi mig. Det blir verkligen totaltmörkt i huvudet på mig när hon är dålig - det blir som ett svart jävla hål. Men, jag hade redan en tid bokad på klinik som jag ordnat veckan innan p.g.a hittat en knöl som satt illa till på hennes ben, då visade hon ingen hälta. Så det var ju ändå rätt skönt - vi hade redan en tid och behövde inte vänta en vecka!
 
Så i onsdags for vi iväg och kom hem med trist diagnos, men med god prognos. För er som är hästvana: hovledsförändringar/inflammation i båda frambenen (hej, min häst har gått varit avställd i ett par månader?) och dessutom en spricka i griffelbenet. Ledbehandlad: yabadabado... Nåväl, prognosen, om pansartanten håller sig i skinnet och kan bete sig, säger att hon borde kunna ha läkt ut ordentligt om 2-3 månader. Och jag får börja rehabträna henne så fort bandagen är borta. Nästa vecka kommer min tränare så vi kan hjälpa mitt djur att använda sin rumpa ordentligt och kunna avlasta fronten.
 
Sak jag lärt mig. Eller nä, inte lärt mig, men återigen fått bekräftat: lita alltid, alltid på magkänsla! Är så glad för att jag agerade på min dåliga magkänsla redan förra veckan så det inte hann bli värre än vad det blivit nu. Min skrutt-skatt <3
 
Nu är det fullt ös framåt! Först bär det av till stallet så Ada och hagkompisen kan få på sig sina nya pjucks och sen blir det till att kötta och beta av examinationen så jag kan ägna tid åt att komma ikapp med mina bloggutmaningar igen. 
 
Puss och ha en bra dag hörrni!
 
Bild från i vintras på min skatt. Vill ta nya. Hon och jag i solnedgång <3
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Utebliven bloggning.

Min häst är halt och samtidigt tampas jag med en examination - det är lite mycket just nu. Imorgon väntar en heldag på veterinärklinik. Håll tummarna! Återkommer senare i veckan!
 
Puss på er så länge, och ta hand om varandra! 
Allmänt | | Kommentera |

Dag 12: Något jag saknar

Morgonen gryr över mitt barndomsminne. 
Solljus försöker envist ta sig genom morgondis. Resultatet är ett magiskt ljus. Daggen ligger som en skrud över växter och bär, över hela trädgården. Nästan som sammet.
 
Försiktiga steg över singlet ner till stora grinden, den mellan ladugården och magasinet. Det är ingen annan hemma än jag, första natten helt ensam om jag minns rätt. Stegen är ändå försiktiga.
Vid stora grinden har man har utsikt över åkern som går längs med skogssnåret. Där har jag många gånger föreställt mig hur älvorna dansar. Dansat där på egen hand, varit en utav dem. 
 
Vid stora grinden står ni och väntar, alla tre hästarna som börjar på 'a'. Hon med stort A, Andromeda. Hon är min - min värld, min galax. Hon som alltid fyller mig med ro, står i mitten. Ser på mig med sina kloka ögon. Ögon som ibland tycks rymma tusen och åter tusen år av kunskap - trots att hon då knappt kan ha varit mer än tre år gammal. 
 
Jag tänker ofta på den morgonen. Inte för att jag nödvändigtvis saknar min barndom i sig. Men jag saknar mitt barndomshem. Där magin fanns precis runt hörnet, och otaliga äventyr väntade i skogsbrynet, i stenröset, vid bäcken. Känslan jag hade den morgonen, av att allt var precis nytt och magiskt saknar jag också. Den är inte riktigt lika återkommande i stan som den är ute på landet.
 
Imorgon ska jag gå ut i skogen, jag tror nog att det är precis vad jag behöver. 
 
En bild som jag tog den där magiska morgonen 2006, för över 10 år sedan. Mycket har hänt sedan dess.
 
 
 
BLOGGUTMANING: September | | Kommentera |
Upp