It's alive!

Jorå, visst lever jag! Men tampas med min examination och med splittrade tankar, men jag tänkte kika in och säga hej medan jag käkar frukost
 
Tankarna har ju varit RÄTTSÅ spittrade sedan i måndags när jag upptäckte att min häst hade börjat halta. Alla världens värsta mardrömsscenarion susade förbi mig. Det blir verkligen totaltmörkt i huvudet på mig när hon är dålig - det blir som ett svart jävla hål. Men, jag hade redan en tid bokad på klinik som jag ordnat veckan innan p.g.a hittat en knöl som satt illa till på hennes ben, då visade hon ingen hälta. Så det var ju ändå rätt skönt - vi hade redan en tid och behövde inte vänta en vecka!
 
Så i onsdags for vi iväg och kom hem med trist diagnos, men med god prognos. För er som är hästvana: hovledsförändringar/inflammation i båda frambenen (hej, min häst har gått varit avställd i ett par månader?) och dessutom en spricka i griffelbenet. Ledbehandlad: yabadabado... Nåväl, prognosen, om pansartanten håller sig i skinnet och kan bete sig, säger att hon borde kunna ha läkt ut ordentligt om 2-3 månader. Och jag får börja rehabträna henne så fort bandagen är borta. Nästa vecka kommer min tränare så vi kan hjälpa mitt djur att använda sin rumpa ordentligt och kunna avlasta fronten.
 
Sak jag lärt mig. Eller nä, inte lärt mig, men återigen fått bekräftat: lita alltid, alltid på magkänsla! Är så glad för att jag agerade på min dåliga magkänsla redan förra veckan så det inte hann bli värre än vad det blivit nu. Min skrutt-skatt <3
 
Nu är det fullt ös framåt! Först bär det av till stallet så Ada och hagkompisen kan få på sig sina nya pjucks och sen blir det till att kötta och beta av examinationen så jag kan ägna tid åt att komma ikapp med mina bloggutmaningar igen. 
 
Puss och ha en bra dag hörrni!
 
Bild från i vintras på min skatt. Vill ta nya. Hon och jag i solnedgång <3
 
 
 
Allmänt | |
Upp